De här äggen kan gå olika öden till mötes.

Antingen kan det gå så här:

  Eller i bästa fall så här:

  Men så kanske räven tar dem eller de slutar som Coq au vin och det är väl inte roligare.

Hönsmamman lever fastän bloggen går på sparlåga.

Djur är tacksamma objekt.

Här är några sötisar som jag träffat i somras.

Trevligt att göra deras bekantskap och deras härliga ägare också!      De verkar ha god aptit.  

  Livet går vidare. Ibland sker det olyckor, hemskt för de drabbade.

 Vi gläds åt att våren äntligen är här.

Synd att vi inte hade några egna höns som kunde värpa åt oss denna påsk.

Här tror man att man ska få nya intryck och nya vyer för att man bytt lokal.

Men inte mycket är nytt hittills. Samma jä..a snö, samma isande kyla. Enda skillnaden är att här finns gatubelysning.

   Men våren måste ju komma, om man bara kan hålla näsan över ytan tills dess.

Jag saknar mina höns.

   Plötsligt står en upplyst traktor ute på åkern kl 6 på morgonen.

Vad är det fråga om?

Det rörde sig om elförsörjning. Mer behöver man inte veta. Man kan somna om.

   Det är väl litet för tidigt att visa bilder på smältande is och framför allt blåsippor.

Jag gör det i alla fall för idag var första dagen på mer än två månader som vi hade plusgrader här. Det gör ju att man får litet vårkänslor. Sedan vet man ju innerst inne att det kommer många bakslag, mer snö och kyla kanske ända fram i april, men vi lever ju på hoppet. Det är det enda vi har! Håll ut i fimbulvintern.

Hönsmamman vinkar färväl på ett tag.

Det kommer att bli stora förändringar under 2011 så bloggen kommer nog lite i skymundan ett tag. Men KEEP WATCHING för plötsligt dyker det upp något som måste kommenteras.

Det händer många olyckor i hemmet.

Husmor skulle steka prinskorv på julafton. Av olika anledningar gick något snett.

    Resultatet blev att pekfingret också blev lite stekt.

Det ser nu ut som en prinskorv också  - med en saftig stor brännblåsa.

Det känns inte skönt kan jag meddela.