Den här bloggen har legat i  träda flera år och faktiskt varit bortglömd för jag har andra bloggar och numera även Instagram som har tagit över.

Idag vill jag dock ta min tillflykt till denna undangömda plats som väl nästan ingen besöker.

Jag sitter nämligen för första gången under mitt drygt 3/4 sekel gamla liv helt ensam på Påskafton. It sucks!

Det har aldrig någonsin hänt mig, så trist. Det är naturligtvis Coronans fel, men det känns otroligt bittert.

Tänk att man vid min ålder efter att ha levt först i ett tryggt föräldrahem och sedan i ett långt lyckligt äktenskap. Man har skaffat barn, barnbarn och nu även tre barnbarnsbarn. Likt förbannat sitter man här som en djävla paria eller spetälsk  med TVn som enda sällskap.

Ja,Ja jag inser att jag varit priviligierad och att det finns mycket värre lidande, men det minskar inte min sorg.

Jag vill inte vara ensam en sådan här helg. Det finns naturligtvis många andra som sitter ensamma idag, men jag kan ju inte besöka någon av dem. Jag har försökt ringa några, men inte fått något svar. Hoppas de inte har blivit sjuka eller dött.  Det ska bli intressant att se om någon därute läser denna blogg. Jag har i alla all fått skriva av mig.

Glad jävla påsk!